lchfanna.blogg.se

Trodde aldrig detta skulle hända. Jag kämpar verkligen med att inte ha ångest. Nu tvingar jag mig att äta 3 gånger/ dag så jag får en sund mat vana men tyvärr dyker ångest djävulen fram då jag äter tre gånger och när jag äter mejerier.

Jag vill dela med mig av detta då jag tror fler känner så här fast man vill inte erkänna det. Man vill att det ska se ut som att allt är en dans på rosorna och det är inga problem, Allt går hur bra som helst. Men tyvärr så har man hjärnspöken. Detta är verkligen från dag till dag. Idag tex hatar jag min mage (Gör det för det mesta, är nöjd med allt annat) Kämpar som fan med fettförbränningen och träna magen men den är kvar som en jävla deg. Självklart kämpar jag vidare men ibland har man såna här piss dagar.

Har haft det i flera dagar nu orkar ingenting förutom att träna, då får jag bort min aggression. Men är rädd att det också blir för mycket. Tror verkligen jag behöver min semester som är om 1,5 månad. Kommer åka till Kroatien och Bosnien, Jag behöver den vilan. Är helt utmattad av ALLT!

Det blev ju inte bättre när jag ringer sjukvården idag och vill ha hjälp. Då jag och mannen har försökt att bli gravida nu i 2 år och inget händer. Sen Anton kom har jag inte ens regelbunden mens osv. Alla medger att jag behöver hjälp men dom har bara slussat mig från person till person i 3 timmar. INGEN vill hjälpa en. Till sist så för jag svar att jag kan få tid bokad hos gyn men inte förens SEPTEMBER. VA FAN ÄR DET FÖR HJÄLP? Eller om jag vill betala massa pengar så kan jag gå till någon special klinik (inte billigt) Men va fan betalar jag SKATT för? Blir så jävla less, besviken, ledsen. Tror detta medverkar mycket att jag inte är så psykiskt stabil gällande allt annat.

Nu har jag verkligen öppnat mig och berättat hur det ligger till, Så tänk efter 2 ggr innan ni frågar någon om dom ska skaffa barn eller en till (och döma och säga att man inte ska vänta pga ålderskillnad osv, tror du inte man får mer ångest?) För det har sårat mig många gånger när folk tjatar och största önskan är att få en till. Misstolka mig inte jag är verkligen överlycklig att jag fått Anton men när det finns hjälp varför kan vi inte få det???

Medans jag skriver detta så rinner tårarna, Har funderat om jag ens ska publicera detta x 5 men tror det är viktigt och visa både den bra och dåliga sidan av en resa och missförstå mig inte. Jag har aldrig ångrat att jag gjort denna resa <3

Nu ska jag mysa ner mig hos min son och bara vara, Andas lite och försöka njuta av det jag åstad kommit.

Du gör mig hel, Utan dig inget mig <3